Ny sida

http://ratzspot.blogspot.com

Flyttar

Gah, blir tokig på detta. Därför kommer bloggen att flyttas, fast det blir ungefär samma ändå.

Forgetting Sarah Marshall

Oj oj oj, Det är bara att konstatera att Jason Segel och Judd Aptrow har gjort det igen. 40 year old virgin, Knocked up, Superbad och nu Forgetting Sarah Mitchell, eller som den svenska titeln är Dumpad. Återigen en film jag sökte för några lätta garv, och det fick jag.

För det här är en film att garva åt, Peter Bretter(Jason Segel) och Sarah Marshall(Kirsten Bell) lever ett rätt bra liv, hon som framgångsrik tv-stjärna och han i skuggan av henne som musiker för samma program. Men så dumpar hon honom, hon har träffat en annan.

Efter att Peter gråtit ut lite hos sin styvbror Brian(Bill Hader) bestämmer han sig för att resa till Hawaii, och vem bor på samma hotell? Jo självfallet Sarah tillsammans med sin nye Aldous Snow, ett brittisk popsnöre och kvinnokarl. En söt receptioist (Mila Kunis) finns med i bilden och here we go. Det vacklas förstås mycket fram och tillbaka, vem ska få vem? I bakgrunden finns också en liten samlinga sköna bikaraktärer som ger den här storyn en skön extra nivå.

Det slår mig nu att en hel del i den här filmen påminner om bröderna Farrells The Heartbreak kid, en hel del stämmer men jag måste säga att det här är roligare, skönare och vassare över lag. Något som dock båda filmerna tappar lite på är de kvinnliga huvudkaraktärerna som görs lite för endimensionella medan de manliga karaktärerna får betydligt mera att säga till om.

Jag skulle vilja säga att det här är en relationskomedi för killar, och även om man blivit dumpad eller inte så tycker jag att det här är så tragiskt roligt. Det går i ett rätt raskt tempo och filmen stannar egentligen inte av när den väl har börjat. Filmen funkar tycker jag rätt igenom och även om det är ett snabbt verk så får Jason Seagle och regissören Nicholas Stroller detta att funka.

Fyra stycken mumlande humlor blir det till detta.

Indiana Jones and the kingdom of the crystalskull

Vem kom på den vansinnigt långa titeln?

Då var det dags återigen för mannen som gav Federoa hatten och oxpiskan ett ansikte, Indy Jones att bege sig ut på äventyr igen. Denna gång i sent 50-tals miljö med ryska kommunister som skurkar, unga sidekicks som ser för mycket som Marlon Brando i vild ungdom och gammal skåpmat.

Storyn som inte är helt klartydlig är ungefär följande. Indy råkar ut för svartlistning efter att ha blivit övertalad av ett gäng kommies att hitta en gammal trälåda. Förstås går det inte som tänkt men han lyckas fly ivarje fall. Senare blir han uppsökt av en ung man på en båge i en läderjacka. Han berättar att Indys vän från Collage har blivit kidnappad och de ger sig ut för att rädda honom. På vägen händer det ena och det andra tills slutet som i mitt tycke är bland det sämsta.

Jag säger det på en gång, jag tycker inte att Harrison Ford, Steven Speilberg och George Lucas något vidare. Man använder sig av för mycket referenser, särskilt till första filmen som jag tycker man ska ha sett innan för att verkligen uppskatta den här filmen. Dessutom tänder aldrig riktigt någon av skådisarna till. Ford går på samma halvfart som han verkar gjort de senaste 5 eller så åren. Cate Blanchett spelar över så väldigt i sin roll som rysk kommiledare och glömmer ibland dialekten.

Må så vara att jag var lite trött när jag såg denna film men jag kan inte gilla detta. I Rocky Balboa gjorde Sylvester Stallone en fin återkomst där han skapade en film som kändes varm och trygg. Här känns mest Ford trött och filmens humor blir aldrig riktigt bra och filmreferenserna är för många.

Skulle hellre föreslå att man skaffar boxen med de tre tidigare filmerna och ser dem. Jag vill också rekommendera serien Young Indiana Jones chronicles, som jag tycker känns betydligt roligare och bättre gjort än detta.

Det blir inte riktigt godkänt för Indiana Jones även om jag inte vill kalla det en kalkon, bara en mumlande humla.

Iron man

Man kan framför kritik mot Iron man och säga att hela filmen består i stort sätt av en enda skådis, Robert Downey Jr. Nu är visserligen Jeff Daniels, Gwyneth Paltrow och några andra fler med. Men detta är ändå Downey Jr film.

Handlingen i korthet
Tony Stark är amerikan och en av världens största vapentillverkare. När han är på produktvisning i Afghanistan blir han kidnappad och nästan dödad. Men han lyckas klara sig och tillsammans med sin Dr Yinsin en skyddsutrustning som ska ta dem därifrån medan talibanerna tror att de bygger en missil. Självfallet har talibanerna också en större mängd vapen tillverkade av Tony Stark. Bang boom pang sen lite mer sånt, lite andra bihistorier också, the end.

Vad jag tycker skiljer Iron man och som faktiskt räddar den är i mångt och mycket Robert Downey Jr. Han snor varenda scen han är med i och trots att även om både Daniels och Paltrow inte är några dåliga scener så får ändå Downey Jr göra allt kul skådespel. Hans också något äldre ålder om man jämnför med övriga "actionhjältar" gör det hela lite mer tyngre. Dessutom går det åt skogen rätt ofta och humorn presenteras med väldigt bra precision.

Till filmens svagheter hör dock skådespelet och manuset som bara låter en karaktär växa egentligen och manuset som känns lite för politiskt korrekt. Men det är ändå på många sätt en bra och kul film, någon större framgång kommer det inte att bli men den är ivarje fall betydligt bättre än kalkoner som Fantastic four och Elektra.

Jag hade nog som regissör velat se att man använde Daniels och Paltrow mera. Som manusförfattare kanske valt några andra skurkar än talibanerna som the bad ass.

Betyget är svårt men det blir ändå godkänt, en trea

Suomalainen sotafilmi festivaali

Eller något, finsk krigsfilms festival. Har noterat att det har dykt upp en del filmer på sistone som behandlar detta och är lite sugen på att se dem, dessutom funderar jag på att köra en kinesisk filmfestival, frågan är bara vilken jag ska köra först. Båda intresserar mig mycket.

En tanke slog mig

När jag satt och skrev innan om filmen Varg med Peter Stormare. Jag blev lite sugen på att se hur vida min teori stämde eller inte om att han kommit till Sverige för att filmkarriären i Hollywood inte gått något vidare, och se jag hade rätt! Senast Stormare var med i något av lite kvalite kan sägas 2000 när han står med i rollistorna för Chocolat och Dancer in the dark. Kanske inte några av mina favoritfilmer men ändå väl ansedda filmer. Sen har karriären inte gått så särskilt bra med en hel del bottennapp förrutom rollen i Prison Break(som jag inte sett förövrigt). Kanske är det därför inte så konstigt att han kommer och gör Varg.

Izabella Scorupco ja, man kanske får förlåta henne lite med tanke på mammaledighet och vidare och det faktum att hon inte är så vitt jag vet utbildad skådespelerska. Även om hon varit med i en hel del filmer. Men Vertical Limit, Reign of Fire, Exorcist: The beginning och Dykaren(Svensk visserligen) är kanske inte så jätteimponernande. Sen kommer hon och gör Solstorm, där hon faktiskt ändå är okej.

Slutligen då Stellan Skarsgård. Som kanske är den av de tre som trots allt halkat mest rätt även om han råkat ut för ett och annat bananskal också. Helen of Troy, en film för tv(som jag sett förövrigt) rätt kass faktiskt. Kiss Kiss (Bang Bang) är kanske inte världens bästa film även om den har sin charm. När det gäller Skarsgård väntar jag bara på att sonen Gustaf ska få Hollywood breaka.

Inte för att jag tror att någon inblandad nu kommer bry sig om dessa små rader jag skrev och ta illa vid sig och det är en högst personlig reflektion.