1408

1408 Mike Enslin skriver böcker, böcker om hus och andra ställen som tros vara besatta av onda andar. Varför han har valt just detta förklaras egentligen aldrig, liksom mycket annat i denna något ologiska historia. Har ni tänkt på en sak när det gäller John Cusack, han har nästan alltid samma frisyr och minst en gång i varje film drar han handen genom håret, ni behöver inte bli besvikna, det är same procedure igen.

Michael Håfström är en annan man som inte heller haft det lätt, han gjorde Ondskan vilket blev en dunderhit men sedan då? Strandvaskaren var väl inget vidare och nu har han flytt till USA för att försöka göra film där. Något jag tänkte på när jag såg 1408 var hur feg Håfström är, att han vill så mycket men ändå blir det inte bra. Jag vet inte om det var stunden eller stämningen men när det skulle vara läskigt kunde jag bara garva.

Även den bästa skräckhistoria behöver en story. Storyn här är rätt enkel, ett hotell i New York har ett rum, 1408 som sägs vara besatt och ingen har hittills levande kommit ut därifrån. Något för Mr Enslin i egenskap av författare att kolla in. Som ni säkert förstår kämpar verkligen rummet för att få honom att bli galen. Men det känns som den ena galenskapen kommer efter den andra pang, pang, pang. Det finns egentligen ingen logik och man kan nästan tycka synd om herr Cusack som måste ränna omkring därinne mellan väggarna och gapa och tycka att roomservicen är usel.

1408 hade kunnat bli en bra film men nu så här i efterhand önskar jag att jag hade valt en annan film istället att spendera tiden och pengarna på.

Det blir bara en humla till 1408 och den surrar bara lite.