Det första jag tänkte när jag såg den här filmen var att Ben Stiller börjar bli gråhårig, nåväl han har passerat 40 så det är kanske inte så konstigt. Han spelar Eddie, innehavare av en sport affär i San Fransisco. Han har inte till skillnad från sina vänner gängat ihop sig stadigt med någon, men när han på sin ex bröllop hamnar vid barnbordet, för ensamstående slår han näven i bordet och bestämmer sig. Av en slump nästan stöter han ihop med Lila, en ung tjej som vid första anblicken verkar vara hur bra som helst med ett fördelaktigt utseende, snäll, trevlig och rolig.
Efter att ha känt varandra i bara sex veckor bestämmer sig Eddie för att göra slag i saken, också därför att han är rädd att förlora henne då hon fått ett erbjudande om ett jobb i Holland. Pang och boom är de gifta och de ska åka på bröllopsresa till Mexico.
Mardrömmen för Eddie börjar redan i bilen på väg ner när hans till början snälla och timida nya hustru visar en helt annan sida. Hon sjunger falskt i bilen, pruttar och gör en väldig massa saker som Eddie inte uppskattar men han håller snällt tyst. Det blir inte heller bättre när de väl kommer fram till hotellet och katastroferna avlöser varandra.
Men så dyker Miranda upp, en helylletjej som är där tillsammans med sin släkt för att fira föräldrarnas förnyelse av vigsellöften. Eddie och Miranda börjar umgås utan att Miranda vet om Lila som bränt sönder sig på stranden då hon vägrade använda solskydd.
Vänskapen utvecklas allt mer mellan Eddie och Miranda och även om de inte kanske först vill erkänna det börjar de falla för varandra, något som inte direkt uppskattas av några av Mirandas släktingar.
Bröderna Farrelly har kokat ihop en ganska trevlig film men som förstås blir en klassisk typ av Farrelly-film där skämten ligger på en väldigt låg nivå och inget nästan är heligt. Manuset med sina twist and turns gör en okay film. Överlag är skådespelet ganska bra, eller i varje fall godkänt men Jerry Stiller, Ben Stillers pappa, både i verkligheten och filmen får för lite utrymme enligt mig. Dessutom blir kanske de båda kvinnorna Miranda (Michelle Monoghan) och Lila(Malin Åkerman) väldigt platta i sina roller. Just Monoghan kan betydligt mera än så här tycker ivarje fall jag och spelar en roll jag tycker hon verkar nästan blivit type-castad för.
Men bröderna kan sin komedi och levererar. Jag garvade ivarje fall en hel del emellanåt. Farrellys kommer aldrig vinna storslam på Oscarsgalorna, men vet man det och kan leva med det kan man nog ha rätt kul i 90 minuter.
Det blir 3 humlor till The Heartbreak kid
onsdag 16 januari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar