Juno

Superlativ, som är en ordklass, inget som jag egentligen har någon koll men det känns som om jag inte nog kan ösa dessa över Juno, filmen jag precis har sett.

Juno handlar om Juno, en 16 årig amerikansk tjej någonstans i USA. Hon spelas av Ellen Page och jag måste få stanna upp här först och främst. Jag vet inte när jag såg ett liknande skådespel senast av en tjej i hennes ålder i den här typen av film. Möjligen kan det vara Molly Ringwald och Ally Sheedy i fantastiska The Breakfast club. Visst finns det cyniker som skulle säga att hon bara spelar över, men jag har aldrig nästan tidigare sett i varje fall på väldigt länge en tjej som känns så äkta, så genuin utan att inte behöva vara tjej. Om hon nu bara håller sig borta från de flesta skandaler och fortsätter så här så, hon kan bli, eller kommer bli, eller är riktigt stor och kommer kunna bli ännu större.

Jag vill också på samma gång säga några ord om Michael Cera som spelar den manlige huvudrollen. Han är skraj, nervös, bortkommen, som vi alla killar är i den åldern. Jag såg honom tidigare i år i filmen Superbad där han spelade ungefär samma kille och jag tror att även här har vi en kille som kan komma att bli en stjärna.

Diablo Cody som står för manuset och Jason Reitman som står bakom kameran har skapat en otroligt fantastisk historia. Jag vet inte om det har framkommit men om det är något jag kan älska med filmer så är det ett snyggt foto, och ett snyggt foto finns här. Från första till sista bilden känns det bara så väldigt väldigt välgenomtänkt och välgjort. Det börjar på hösten med alla vackra höstfärger, går över till vintern och sedan till våren. Regin och skådespelarkemin fungerar perfekt och filmen är otroligt välcastad. Till och med Jennifer Garner! är helt okej i sin roll och även de andra vuxna skådisarna Jason Bateman och JK Simmons kanske främst ger de yngre skådisarna med Ellen och Michael i spetsen ett tryggt stöd även om detta är deras film.

Jag borde kanske prata lite om handligen. I kort så har Juno och Paulie(Cena) lite hallaballo i en gammal fåtölj och detta leder till att Juno blir gravid. Hon uppsöker först en abortklinik men bestämmer sig för att behålla barnet och adopterar bort det till ett par, Vanessa(Garner) och Mike(Bateman). Filmen fortsätter sedan under tiden som Juno blir allt mer gravid.

Vi har inte ens kommit in i februari 2008 än och jag tycker mig redan ha sett två riktigt bra filmer i varje fall om inte fler, det märkliga är att båda dessa är Teencoms, något som känns ofattbart nästan.

Det blir faktiskt full pott för Juno, visst kan man alltid gnälla, man är ändå närking, men 5 mumlande humlor blir det ändå!