En tanke slog mig

När jag satt och skrev innan om filmen Varg med Peter Stormare. Jag blev lite sugen på att se hur vida min teori stämde eller inte om att han kommit till Sverige för att filmkarriären i Hollywood inte gått något vidare, och se jag hade rätt! Senast Stormare var med i något av lite kvalite kan sägas 2000 när han står med i rollistorna för Chocolat och Dancer in the dark. Kanske inte några av mina favoritfilmer men ändå väl ansedda filmer. Sen har karriären inte gått så särskilt bra med en hel del bottennapp förrutom rollen i Prison Break(som jag inte sett förövrigt). Kanske är det därför inte så konstigt att han kommer och gör Varg.

Izabella Scorupco ja, man kanske får förlåta henne lite med tanke på mammaledighet och vidare och det faktum att hon inte är så vitt jag vet utbildad skådespelerska. Även om hon varit med i en hel del filmer. Men Vertical Limit, Reign of Fire, Exorcist: The beginning och Dykaren(Svensk visserligen) är kanske inte så jätteimponernande. Sen kommer hon och gör Solstorm, där hon faktiskt ändå är okej.

Slutligen då Stellan Skarsgård. Som kanske är den av de tre som trots allt halkat mest rätt även om han råkat ut för ett och annat bananskal också. Helen of Troy, en film för tv(som jag sett förövrigt) rätt kass faktiskt. Kiss Kiss (Bang Bang) är kanske inte världens bästa film även om den har sin charm. När det gäller Skarsgård väntar jag bara på att sonen Gustaf ska få Hollywood breaka.

Inte för att jag tror att någon inblandad nu kommer bry sig om dessa små rader jag skrev och ta illa vid sig och det är en högst personlig reflektion.

Varg

"Man undrar ju vem som är utrotningshotad?"

Så säger Stormare, ständigt denne Stormare. Kanske syftar han på bra svenska filmer? Eller bara bra svenska skådisar. För får det här Beck/Wallander/Van Veetern ect träsket fortsätta tillsammans med för mycket Bergman pretto relationsdramer vettetusan.

Varg handlar om rovdjursdebatten i Sverige och vargs vara och inte vara. Den handlar också om moral och dilemma, att stå för sin sak eller att ta skulden för någon annan. Filmen utspelar sig någonstans i jämtland, främst på fjällvidderna där renskötarna vallar sina hjordar med skoter och studasaren på ryggen, man vet aldrig.

En sak slår mig, Stormare är den tredje i raden som på bara något år är en av tre Hollywood skådisar som "kommit hem" till Sverige för att filma. De andra är Izabella Scorupco och Stellan Skarsgård. Kanske har Hollywood karriären gått lite på glid, för ärligt talat. Visst Fargo var väl en framgång för Stormare men sen har det inte riktigt gått bra, Scorupco spelade Bond-brud i Golden Eye men sen har kalkonerna avlöst varandra och Skarsgård har väl egentligen inte varit så jättebra sedan Ronin.

I övrigt är filmen rollbesatt av helt okay dugliga skådisar även om man hela tiden känner att Stormare ändå är snäppet bättre och känns mer van framför kameran.

En av filmens storheter är förstås bilderna och fotot. Jämnför man bilderna i den här filmen med filmen Solstorm(med Scorupco) tycker jag att dessa bilder känns betydligt mer verkliga förrutom i en scen där jag funderade på om man snott pistvakts dekor. Men det är förstås härligt att se helikoperbilder med långa svepningar över renhjordarna som springer på fjällvidderna. Sen emellanåt kan kamera också tyvärr bli lite för passiv och feg.

Daniel Alfredsson som står för regin gör ett bra jobb av ett svårt ämne. Även om han kanske bitvis kan kännas lite förvirrande och inte riktigt vet hur han vill komma framåt. Filmen bygger på en bok av Kerstin Ekman som jag inte läst, kanske skulle göra det för att förstå bättre.

Jag skulle säkert kunna skriva betydligt mera om en massa saker. Men en sak jag frågar mig är varför de gör Stormares karaktär så otroligt norrländsk, visst han är som han är men det får ändå någonstans finnas gränser i att övergöra en karaktär. Lite synd också att han inte låter den yngre förmågan och hans "adept" i filmen kliva fram mera.

Ska man då sätta ett betyg på detta, en stark trea blir det.